När det gäller broar över de stora Halländska åarna skriver dessa sig oftast sin egen särartade historia, Tullbron i Falkenberg är inget undantag. Först och främst beror detta på att åarna länge såg omilt på människans försök att korsa dem; forsande vårfloder drog helt enkelt med sig byggkonstruktionerna innan tiden var kommen till då vi bemästrade att göra stabilare byggen i sten.

I Falkenbergs fall, med Ätran, kom den tidpunkten vid mitten av 1700-talet. Det var efter att landshövdingen i länet vänt sig med en bön om hjälp hos Kungl. Majt. om att Kronan i sten skulle ersätta den träbro som stod i dåligt skick vid Garvareforsen - en bit uppströms Tullbron. Vädjan bifölls och militären fick uppdraget att bygga en ny bro, intill den då redan i ruiner lagda borgen Falkenbergs hus - varifrån den mesta stenen till bygget för övrigt kunde hämtas. Med tanke på tidens brist på maskinell utrustning och teknik var byggandet ett mästerstycke. Partier av åfåran torrlades med sk "kajdammar" - typ lådor av trä - i vilka bropelarna gjöts fast mot den frilagda berggrunden - det blev fyra stycken, vid sidan om brofästena på vardera sida Ätran. Bropelarna fick även, också av huggen och fogad sten, kilformade "isbrytare" på uppströmssidan.

Den första större renoveringen av bron fick göras 1927, några år efter att bron överlämnats från staten till kommunal ägo. Då användes bland annat betong för att förstärka konstruktionen. Biltrafikens intåg väckte också under kommande decennier frågan om att bredda bron, vilket efter livliga debatter inte gjordes. 1994 gjordes den senaste renoveringen; betongen från 1927 togs bort och ursprungliga metoder och material användes istället. Bron brukas idag för biltrafik (enkelriktning, ca 3 800 fordon per dygn), gångbana och korsas bland annat av stadsbussarna.

Varför heter det tullbro? Underhållet av 1700-talets vägar och väganläggningar sköttes i regel av bönderna vars gårdar och byar de passerade. En stor bro, byggd till att bära vagnar med förspända hästar, kunde dock inte finansieras av en enskild markägare. Därför systemet med broavgifter (tull). I Falkenberg sattes brostugan på östra sidan och där fick man betala en slant om man passerade. Den samlades in av den som arrenderade sysslan, som för övrigt kunde dryga ut sina inkomster genom att vid raststoppet också sälja brännvin. Den här broavgiften tillämpades ända fram till 1914.

Mått: Bron är 80 meter lång, 6 meter hög och har en 7,4 meter bred körbana. Av de fem valven (mellan bropelarna och brofästena) har fyra en spännvidd av 9 meter, medan mittvalvet mäter 10 meter.

Adress: Halmstadvägen/Ätran.